Föryngringsyta

BILDSERIE: FÖRYNGRINGSYTA I-VI (broderi på collage)

En svettig sommardag 2020 cyklade jag längs Åsedavägen, från Älghult till Hältekärr, för att hälsa på min morbror. Dagarna innan hade ett skogsområde precis längs vägen slutavverkats. Marken var helt uppkörd, allt var fortfarande kaos med grenar och kvistar överallt.
De flesta kalhyggen brukar röjas upp någotsånär och grenarna samlas i stora övertäckta högar, redo att malas till träflis efter en tids torkning. När det är sådär uppröjt, innan något nytt hunnit börja växa, gör kalhyggena verkligen skäl för sitt namn. Sedan blir de en kaotisk blandning av diverse ogräs, sly och småträd.
Nu hade jag råkat på ett kalhygge som hade den där kaotiska prägeln, men utan det växande, livskraftiga som väller fram. Istället gav platsen ett ganska trött, uppgivet och drabbat intryck. Som när någon måst offra för mycket av sig själv, för att föda fram någon annan.
Ett sådant här slutavverkat skogsområde kallas också ”föryngringsyta”, av skogsindustrin.

Verken Föryngringsyta II-VI kommer visas på Liljevalchs Vårsalong 2021 i Stockholm. Se liljevalchs.se för ytterligare information.